Att förlora någon som står en nära är ofta en omvälvande upplevelse, som många gånger förändrar hela tillvaron för de efterlevande. Vi vet alla att döden är en naturlig del av livet och så är även sorgen när man mister någon. Det är en naturlig reaktion som aktiverar känslor, tankar, kroppsliga reaktioner och ibland även förändrade beteenden.
Sorg är något som de allra flesta får uppleva en eller flera gånger i livet, men vi människor är olika och ser på döden på olika sätt. Därför kan vi också reagera mycket olika vid en bortgång av en nära anhörig. Dock finns det ändå vissa gemensamma drag som de flesta människor går igenom vid ett sorgearbete.
Sorgearbetets olika faser
Sorgearbetet är ofta en mödosam process som tar mycket energi, därför kan sörjande människor ofta vara mycket trötta. Man har delat in sorgearbetet i olika faser, men faserna kommer inte alltid i tur och ordning utan kan växlar fram och tillbaka.
- Chockfasen
Den allra första tiden är det inte ovanligt att man får en känsla av overklighet och det är svårt att fatta att den person som stått en så nära inte finns längre i livet.
- Reaktionsfasen
När den allra första chocken lagt sig är det vanligt att känslor väller fram, som förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet.
- Bearbetningsfasen
I bearbetningsfasen börjar man få perspektiv på förlusten. Man tänker fortfarande mycket på det som hänt men delvis på ett nytt sätt.
- Nyorienteringsfasen
Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Men känslor av ensamhet och saknad finns ofta kvar tidvis.
Vad kan man göra själv i sorgearbetet?
Det är viktigt att du tillåter dig själv att få sörja, det vill säga att låta känslor och tankar som förtvivlan, saknad och ensamhet med mera, få finnas där och acceptera att du känner dom.